Vad vill vi ge våra barn?

Jag arbetar ofta med att leda pappagrupper för nyblivna pappor. Och inför den träff som handlar om föräldra- och barnrelation brukar jag be papporna fundera på vad de egentligen vill ge sina barn under deras uppväxt. Frågan får de tolka lite som de vill.

Att leverera ett svar är inte alltid lätt när man är i den inledande fasen av sitt föräldraskap. När mitt första barn var fyra månader hade jag kanske inte heller kunnat svara på en sådan fråga. Men de flesta pappor anstränger sig att komma med något och svaren blir ofta kärlek, glädje, trygghet, omtanke, självkänsla, stöd, uppmuntran och tillit. Andra svarar att de vill ge sina barn gränser, ideal och moral, en bra uppfostran. Några vill också ge sina barn bra förutsättningar i livet, en utbildning, hälsa eller rent av ge barnen många vänner.

Det tycks finnas lika många svar som det finns pappor. Men det är ytterst sällan någon svarar att de vill ge barnen av sin tid. Och om man betänker att det här är nyblivna pappor så kanske det inte är så konstigt, men jag tror att man gör klokt i att fundera över just den saken. För i och med att man som förälder är beredd att ge av sin egen tid till förmån för barnen som ger man ju nästan med automatik av allt det andra. Mycket tid med barnen gör att jag och barnen lär känna varandra, mycket tid gör att konflikter både kan uppstå och lösas, mycket tid tillsammans skapar tillit och förtroende men också glädje och närvaro, för att nu bara nämna några saker. Med spädbarn är det ofta särskilt tydligt att de tyr sig till den som de tillbringar det mesta av sin tid med. Fast det gäller nog också äldre barn fast det ibland inte märks lika tydligt.

Själv är jag säker på att om jag som förälder verkligen förstår att den tid jag är villig att tillbringa med mina barn är en tid som inte bara ger barnen tillgång till sina föräldrar, utan också till möjligheten att pröva sina vingar, sina tankar och sina förmågor. Och finns vi där som ledsagare och stigfinnare så får vi nog tryggheten och glädjen hos barnen på köpet.

Eller vad tror ni?