I DN kunde man i söndags läsa en ledare som kritiserar vänsterpartiets informationstidning om EU. Det är förstås inget fel att kritisera eller komma med invändningar, men frågan är var gränsen för osaklighet går.
Enligt mitt sätt att se på saken har den så kallade ledarskribenten Malin Siwe passerat gränsen med hästlängder, inte bara för att det märks att hon är mer ilsken än en rabiessmittad hund utan därför att hon kritiserar Hanna Löfqvist bröst och klädsel på ett så kränkande sätt att det måste vara något slags rekord i pladder, osaklighet och sexism. Det är faktiskt rent obehagligt att läsa.
Jag som trodde att ledarskribenter fick jobbet bland annat just på grund av sin förmåga att nyansera, argumentera och skriva bra. Malin Siwe har med tydlighet visat att så inte är fallet. Så hur kommer det sig då att hon ändå skriver ledare? Hur kommer det sig att man överhuvud taget publicerar en sådan usel text? Någon som vet?
Isobell skriver om detta på sin blogg.
Hanna Löfqvist kommenterar själv på sin blogg.
Och själv är jag glad att DN-prenumerationen är avslutad.
Många har tydligen reagerat, här skriver Mymlan.
Tänk, jag tyckte den var rolig. Men, det är klart, jag är ju inte kommunist.
Hej Gary!
Som jag skriver har man ju absolut rätt att kritisera och invända. Det är sakligheten det gäller. Vad har personangrepp i en ledare som kritiserar en partipublikation att göra? Det gäller väl vilken politisk åskådning man än har? Jag tyckte för övrigt inte att det var en rolig ledare. Däremot var den usel. Och det utan att jag bekänner mig till kommunismen.
Helt grotesk ledare av den där Siwe, fast helt i linje med DN:s nya mårkblåa inriktning.